waste of space

och ibland så känns allting totalt värdelöst
jag har liksom ingenting
kanske för att jag supit bort alla dopaminer
eller för att alla andra har varandra
och jag har ingen alls, inte här eller
någonstans eller nu eller
någon gång

ibland finns bara jag och mina tårar
och jag är femton år igen,
har aldrig blivit äldre