waste of space

Mina tårar renar inte längre,
de fläckar mig, gör mig smutsig.
Inuti mig finns ett naket träd,
det växer i en evig februari,
väntar förgäves på att knoppas och slå ut.
Jag ger det ingen näring,
skymmer solen med baksidan av handen för
åh, det gör för ont när knoppas brister.
Och varje gren inuti mig, varje spor darrar
av hopplös förväntan, jag längtar och hoppas,
fastän fågeln i trädet för länge sedan viskat
det är redan alldeles för sent.
Vad väntar jag på, du kommer aldrig ändra dig,
förändras, jag vill så gärna gå vidare nu,
glömma,
förändras.