waste of space

Du är aldrig längre bort
än när du är ett andetag härifrån
känner värmen från din kropp
och i boet precis där mina revben möts
vaknar djuren till liv, gnager och krafsar,
jag skriker utan ljud.
Önskar att jag kunde börja sova på nätterna,
att jag kunde sluta gråta.
Vill inte veta av den här svagheten men
åh vad jag inte klarar av att bli avvisad,
känner mig överflödigt onödig och
pinsamt  fel.
Min hud kliar, behöver din värme nu,
du är ett andetag härifrån, ett andetag och tiotusen mil,
väggen mellan oss kanske genomskinlig
men så intakt, så hög och ogenomtränglig.
Du är i en annan värld, en annan dimension,
ett andetag bort.