waste of space

Jag vet inte vad jag ska göra när
halva min hjärna, halva min kropp vill
ha dig närmre än nära, saknar värmen från
din hud och dina mjuka händer, när andra halvan
inte vågar tro mer, inte vågar hoppas och inte
orkar försöka om och om igen.
Jag vet inte vem av oss som är vulkanen och
vem som är tornadon men det stormar så in i helvete
här nu, vill ha svar men har ingen att fråga.
Hur ska jag vara, vem vill jag vara och vart
ska jag åka för att bli lycklig?

Jag kan inte sova när din varma hud inte
är millimetrar härifrån,
jag behöver allt du är här med mig
nu nu nu.
Det är alltid så mycket med dig,
så starka känslor och det är väl det
de kallar passion,
nu är du under min hud igen, revbensburen
bortfrätt men den här gången är jag nog
inte rädd. Kanske är det hur dina armar känns
när de håller mig ömt och hårt på samma gång,
kanske dina händer runt mitt huvud eller
sättet jag räknar ner dagarna tills du kommer tillbaka.
När jag går sönder och du  bara
håller om mig tills det går över.
Under min hud nu igen,
innanför buren och huvudet
och inga ord göms under tungan mer.
Jag vill inte vara rädd.