waste of space

att höra dig andas
veta att du är nära

Ligger bredvid rygg mot rygg
skriver dikter i huvudet som jag vet
kommer vara bortglömda imorgon
fastän jag önskar att jag ska minnas orden
som beskriver allt det där svåra
de milsdjupa klyftorna mellan att vilja ha och att behöva
det som krasar inuti mig som papper som rivs sönder
när jag inte längre har något att säga
när orden liksom tagit slut och jag inte vet
vad jag verkligen känner och vad jag bara hittat på
eller vad som är på riktigt och vad som bara är
desperata dagdrömmar i en hopplös romantikers
utbrända hjärna för jag vill ju så gärna att allt ska bli rätt