i know you will stop wanting me
och på att känna att jag står utanför livet och tittar på när andra lever det.
Ingen känner mig och hur gärna jag än vill det
så känner jag ingen.
Allt är så dubbelt
jag känner glädje blandat med ångest
och beslutsamhet blandat med ledsamhet
orkar inte med det jag vill ju vara
ren rak enkel fläckfri.
Allt jag skrivier blir skräp och det enda jag gör rätt
är att lyssna på Love undone på repeat.
Rakt i hjärtat.
.
Utanför fönstret flyger molnen förbi,
fort fort som hade de bråttom någonstans
Svalorna bygger bo precis under taket
Jag gör mig en plats under dina ögonlock
Känner ögonfransar klippa mot min kind
& jag undrar hur det känns
that you don't want around anymore
Kanske tror vi att det är sant bara för att vi så gärna vill det;
att våra framtidsplaner säger mer om oss än vad vårt förflutna gör.
Kanske är det därför vi skäms så.
För människor vi varit förut som vi inte vill veta av längre.
För personligheter vi inte vill identifiera oss med.
Kanske är det därför jag formulerar mina jag som ett samlat vi.
Kanske mår jag illa för att jag inser att vi inte förändras så mycket som vi vill.
Jag mår illa när jag gång på gång trampar i gamla ingådda fotspår
så trött på att börja om, om och om igen.
När jag ser mig själv i spegeln och ser samma ögon som jag alltid sett,
när jag känner samma saker och tänker samma tankar som jag gjort
i hundratals miljoner år förut och jag undrar om jag vill för mycket för
inget blir väl som man vill om man anstränger sig det är väl
världsvant nonchalant man ska vara för att uppnå sina mål.
Och jag önskar så att jag kunde sluta vilja så mycket, att jag
kanske för en gångs skull skulle kunna nöja mig med något och
sluta sträva, sluta skapa mina egna strider som måste vinnas varje dag.