Monsun i ögonen

Det är bara regn på radion.
Vrider på ratten, snurrar förbi brusiga kanaler och hjärnförlamande musik.
Allt bara regnar nu, ramlar från himlen, faller, faller, faller.
Förr eller senare faller allt.

Räknar minuter, veckor, dagar.
Månader blir år och jag undrar
när jag blev så gammal? Kanske när jag
slutade tro på tomten, världsfred och ett liv efter döden,
frihet, sagor och en ljus framtid. Kanske när jag
slutade älska mig själv och började röka.
Kanske när jag slutade hoppas och började
vänta. 

Räknar minuter, dagar, veckor.
Allt bara regnar nu, vart tog alla vägen? När blev det
så ensamt, tänker jag.
Jag vet inte varför jag är såhär ledsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback