waste of space

Läser gamla dagböcker visst har jag alltid varit mesig
alltid mer fel än vad som går att fixa med att-göra-listor
jag ville gråta då också jag har väl aldrig förändrats mer än
att jag tröttnat ännu lite mer på mig själv och allt annat som finns att tröttna på.
Tänker varför stod jag inte på mig bröt upp sa ifrån tackade nej
tänker varför gör jag det inte nu heller
varför böjer jag nacken sänker huvudet tar emot smäll efter smäll tackar tar emot.
Andra har eiffeltorn i öronen och visioner i huvet drömmar mål och änglavingar på ryggen
styrka i rösten och klarhet i blicken min är grumlig tårfylld.
Läser gamla dagböcker visst har jag alltid vetat att jag är mer än såhär
kunnat mer än att bara grubbla tänka analysera struntsaker till slutsatsen att
det alltid är mig det är fel på jag som borde suddas ut strykas över rättas och skrivas om.
Det gör så jävla ont det här.