waste of space

Jag är bara ganska så jävla trött hela tiden.
Jag vill så mycket men jag kan inte.
Jag önskar att det fanns en apparat som kunde stoppa tiden, låta en andas ut,
vrida tillbaka tiden och låta en göra saker ogjorda,
låta en slippa ångesten.
Slå sönder allt, bränn och krossa hela min värld.
Fast hälften är uppdiktat, påhittat, taget rätt ur luften.
Hälften är på riktigt. Så på riktigt det kan bli när allt är på låtsas
fast inget är avsiktligt tillfuskat och konstlat.
Jag som en spindel, kryper och krälar,
vill fånga i mitt nät men jag faller hela tiden,
mina trådar är för tunna för att bära upp mig.
Jag vill ingenting eller jo,
jag vill så himla mycket, jag vet bara inte vad det är jag vill.
Det känns lite som om någon av misstag gett mig
fel styrka på glasögon, allt är liksom lite skevt,
suddigt och ger mig huvudvärk.
Äh, jag vet inte.
Allt känns bara konstigt och jag passar inte in nånstans.