D-U, du. Älskade du.

Jag är så mycket mer än det här, jag vet ju det.
Och förlåt för allt jag gjort och allt jag inte gjort.
Det är bara det att jag inte vågar, när ni strör utanförskapets salt
i mina sår och bara gnuggar.
Jag vet redan att jag inte har en chans,
ni behöver inte tala om det för mig flera gånger om dagen.
Men varför kommer du springandes, beklagar dig och
sörjer, när det är du som gjort ett tydligt val?
I mina ögon; ett tydligt val. Eller?
För dig är det ingen stor grej. För dig är det bara för skojs skull,
lite spänning i vardagen och variation i tillvaron.
För mig är det ett stup.
En ände, ett kliv, ett jävla avslut.
Jag klarar inte detta nu, jag är för svag.


Skynda dig, innan det är försent.
Jag vill inte ha en ände,
inget kliv, inget avslut.
Jag är bara så jävla rädd att förlora dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback