På lite håll liknar det dans
Tittar bakåt, mot stupet bakom mig. Fem baklängessteg så är jag borta. Jag har varit närmre, jag har varit längre ifrån.
Men de senaste dagarna, veckorna har jag tagit små myrsteg framåt. För jag vill ju egentligen inte ramla ner, falla över kanten. Jag vill ju stå på mitten av platån, inte vara nära kanten åt något håll.
Ibland står jag på kanten, balanserar. Med tårna på den fasta marken, med hälarna i luften, gungandes. Ett hot om att tappa balansen, ett hot om att falla. (Du vet, det är inte fallet som gör ont)
Ibland står jag där jag är nu, trygga fem steg från stupet.
Ni får mig att må bra ibland , nästan massa bra och bara tanken på att en dag kanske må brabrabra på riktigt får mig att nästan bubbla över av lycka.
Men de senaste dagarna, veckorna har jag tagit små myrsteg framåt. För jag vill ju egentligen inte ramla ner, falla över kanten. Jag vill ju stå på mitten av platån, inte vara nära kanten åt något håll.
Ibland står jag på kanten, balanserar. Med tårna på den fasta marken, med hälarna i luften, gungandes. Ett hot om att tappa balansen, ett hot om att falla. (Du vet, det är inte fallet som gör ont)
Ibland står jag där jag är nu, trygga fem steg från stupet.
Ni får mig att må bra ibland , nästan massa bra och bara tanken på att en dag kanske må brabrabra på riktigt får mig att nästan bubbla över av lycka.
Kommentarer
Trackback