konsten att inte bry sig
har varken tid eller ork att
tänka
försöker blockera allt jobbigt och låtsas som om
tiden inte springer förbi, ifrån mig.
det är så svårt att veta men inte våga
eller våga men inte veta,
kan inte finna någon som helst utväg som inte
innebär känslomässig katastrof; än större än den jag lever i nu.
rycker på mina nedtyngda axlar och det gör så ont
när du säger
att jag brukade vara glad.
jag vet det, jag minns och jag vet inte riktigt
när jag slutade virvla springa och flyga fortare
än tiden själv, snabbare än ljusets hastighet sprang
jag från dörr till dörr och svalde englands regn och
alla de där drinkarna, cider och svartvinbär och allt vad det var,
snurrar i huvudet på toan och nu snurrar det fastän jag bara
ligger i sängen, snurrar av frågor utan svar och hur har jag
tillåtit mig att bli nostalgisk på ett ställe som det här,
längta tillbaks till rotlöshet och en nyvunnen frihet,
en frihet jag känner att jag berövats, berövat mig själv när
jag släppte in dig och alla hårda ord jag inte behöver alls.
lyssnar på killers och försöker intala mig att orden är sanna;
everything will be alright.