waste of space

Var det du som höll för hårt
eller är det jag som är för svag?
Jag är både den som trycker dig för nära min kropp,
andas för hårt för snabbt, livrädd helt utan stil
och jag som är så svaghjärtad att det är löjligt,
hur det går ihop förstår jag inte, hur lyckades du
bränna bort min sköld, komma innanför min skinn,
ge mig nåt som känns.
Bygger upp den igen inom mig,
den skyddande revbensburen,
allt inom mig som är så skört, bräckligt.
Hur jag inte klarar av att vara den person jag blivit,
hur jag inte vill vara med längre och alla ytterligheter
nu igen, åt vilket håll ska jag och vart kom jag ifrån?
Vill bränna brännas men inte som nu, det fräter bort min hud,
blottar mina innersta hemligheter och all min svaghet
och det där jag helst vill glömma.
Allt jag är och varit och blivit nu, frät frät bort det med,
låt mig renas förnyas bli vacker och älskvärd och inte
alls som nu.
För hjärtat mitt värker så av kärlek som aldrig kan dö,
men inte heller leva,
och det gör så fruktansvärt ont.