nothing ever changes

Hemma igen, staden igen och som jag längtat.
Hos mig och i mig har tiden flugit och allt förändrats
här verkar allt ha stått still.
Här känns allt som förut och jag visste inte hur mycket bättre jag mådde där
förrän jag kom hit igen, längtar bort från de här gatorna
redan och fortfarande
och vill inte börja gå på knäna igen.

Nu åker jag tillbaks för att känna
fjärilarnas vingar slå inuti mig,
innanför revbenen fladdrar hjärtat
sådär
du vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback