it won't hurt when the killing's done by a friend
Jag vill inte vara en sån som nöjer sig,
har aldrig sett mig som sådan men nu står jag här,
stilla,medan tiden springer förbi utanför mitt fönster.
Har tappat alla mina intressen all min livslust
och ändå intalar jag mig själv att jag mår bra.
Jag mår för fan inte ett jävla piss bra.
Fatta det nån jävla gång.
Vill bara spola tillbaka tiden och göra
allting, ALLTING annorlunda.
Och det allra värsta är att jag vet exakt hur jag
ska göra allting bra igen, men bara tanken
på det får mitt innersta att krulla sig och
bli till taggtråd som trasar sönder min insida.
Det gör så ont fast jag vet att det gör ondare i längden
att ignorera det, trampar längre ner i kvicksanden
för varje dag som går och jag vill skrika RÄDDA MIG,
ta mig med härifrån, gör vad som helst!
Är för feg för att ropa på hjälp.