waste of space

Du känner inte igen mig längre säger du
och det gör inte jag heller nu.
Eller jo, jag känner igen mig alldeles för mycket.
Väggarna andas all den där ångesten och
alla de där skriken och tårarna
och här inne ekar det,
tomt tomt tomt
jag är fylld av tomhet.
I know not who I am
och du känner inte igen mig
och det gör så jävla ont.
Så fort jag säger vad jag tänker
blir människor rädda för mig.
Du blir rädd för mina mantran och för
orden jag upprepar för mig själv oavbrutet
såna här kvällar och såna här kvällar kommer
alldeles för ofta nu igen.
Allt faller samman omkring mig,
smulas sönder under mina fötter och jag
försöker förgäves komma på sätt att göra alltin ogjort
men inget går att ändra på.