why don't you listen

Det är så mycket enklare att prata om allt runt omkring,
 allt annat som gör ont
än det som finns inne i mig själv,
kryper under huden och fladdrar bakom revbenen.
Ibland blir jag rädd för mig själv,
rädd för hur trasig jag är.
Rädd att jag inte går att laga.
Rädd att skrämma, rädd att förstöra.
Kanske är det därför jag är så tyst.
Varför är ni?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback