waste of space

Mina skor är så tunna att jag inte ens gör sönder ekollon på marken när jag trampar på dem det känns som om jag går barfota i grus snö krossat glas som skär in i mina fötter. Min hud är så tunn nu att jag febrilt letar efter anledningar att tro dig när du säger att jag är speciell. Mina tankar är så trassliga att jag inte vet i vilken ände jag ska börja och jag kan inte förstå var vi ska dra gränsen mellan det du inte borde säga och det jag borde tåla att höra eller var gränser går för hur långt man kan envisas med att inte höra det som sägs utan bara lyssna på rösterna i huvudet som misstolkar och överanalyserar allting så långt att jag bara börjar gråta utan att egentligen veta varför och du säger att jag kanske borde försöka vara lite glad också.