Och så du, också du
Vinden sliter i trädens grenar,
sliter i oss, piskar våra själar.
Timglasets sand i mina öppna händer rinner ut,
skyll dig själv.
Hon förklarar att vi gått vidare, vi mår ju bra nu.
Jag bara undrar hur hon kan ha så fel,
jag mår ju inte alls bra.
Märks inte det?
Det stora bara växer och det lilla krymper
obalansen gör det svårt att inte falla.
Kanske är det bara så livet är, vi måste må dåligt nu.
Kanske blir vi lyckliga någon gång.
Mina ögon rinner för allt är ju så kallt, så blåsigt, så sorglig.
Det svider när de torkar.
Kanske blir vi aldrig lyckliga.
sliter i oss, piskar våra själar.
Timglasets sand i mina öppna händer rinner ut,
skyll dig själv.
Hon förklarar att vi gått vidare, vi mår ju bra nu.
Jag bara undrar hur hon kan ha så fel,
jag mår ju inte alls bra.
Märks inte det?
Det stora bara växer och det lilla krymper
obalansen gör det svårt att inte falla.
Kanske är det bara så livet är, vi måste må dåligt nu.
Kanske blir vi lyckliga någon gång.
Mina ögon rinner för allt är ju så kallt, så blåsigt, så sorglig.
Det svider när de torkar.
Kanske blir vi aldrig lyckliga.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag hade hoppats att det var så
och ibland märks det inte
<3
Trackback