½
Små sicksacksömmar i kanterna för att hindra oss från att trasas sönder.
Men förlåt, mina sömmar går upp hela tiden, sprättas isär,
ingen av ändarna är ordentligt fästade.
Jag går på tå, missar alla säkra steg och trampar på varenda knarrande planka.
Det spelar ingen roll om vi viskar, pratar eller skriker,
allt som hörs är väggarnas klagosång och inget kommer någonsin bli som förut.
Börjar om om och om igen, frekventa startskott,
inget blir nånsin färdigt eller bra, bara långa listor fyllda med tomma rutor utan bockar.
Ständigt tillbaka på startrutan, ett konstant förlorande och sorgen är så stor.
Hur ska man orka, hur orkar man när man börjat räkna svek istället för poäng,
när jag vet att alltsom någonsin spelat någon roll ligger begravt under botten av sjöarna i mina ögon?
För mina ögon rymmer inga stjärnor, bara brunnar som viskar.
Men förlåt, mina sömmar går upp hela tiden, sprättas isär,
ingen av ändarna är ordentligt fästade.
Jag går på tå, missar alla säkra steg och trampar på varenda knarrande planka.
Det spelar ingen roll om vi viskar, pratar eller skriker,
allt som hörs är väggarnas klagosång och inget kommer någonsin bli som förut.
Börjar om om och om igen, frekventa startskott,
inget blir nånsin färdigt eller bra, bara långa listor fyllda med tomma rutor utan bockar.
Ständigt tillbaka på startrutan, ett konstant förlorande och sorgen är så stor.
Hur ska man orka, hur orkar man när man börjat räkna svek istället för poäng,
när jag vet att alltsom någonsin spelat någon roll ligger begravt under botten av sjöarna i mina ögon?
För mina ögon rymmer inga stjärnor, bara brunnar som viskar.
Kommentarer
Postat av: fa
jag vet allt känns suddigt och förstört, men jag finns här för att påminna dig om att det finns något som är helt och aldrig någosin kan trasas sönder. Ensama är vi bräckliga och tunna. tillsammans är vi något som aldrig kan trasas.<3
Trackback