för det ekar i huvet
jag minns inte sist jag grät
gränsen är hårfin
mellan eufori och melankoli
mellan att inte ha några sorger
och att inte orka lyssna på vad som viskas
innanför huden och revbensburen
min förkärlek för ytterligheter
och dalarna blir så djupa
när topparna är höga
ovan molnen eller under asfalten
vet inte om det är jorden som snurrar
eller jag
eller mina tankar som trasslar ihop sig
och allt jag skriver har redan skrivits
och inte skrivits
och allt jag säger
har sagts och inte sagts
vaktar min tunga och min revbensbur
vill inte släppa in någon
under huden
inte dig
inte nu