waste of space

Jag vill inte vara en sån som nöjer sig,
har aldrig sett mig som sådan men nu står jag här,
stilla,medan tiden springer förbi utanför mitt fönster.
Har tappat alla mina intressen all min livslust
och ändå intalar jag mig själv att jag mår bra.
Jag mår för fan inte ett jävla piss bra.
Fatta det nån jävla gång.
Vill bara spola tillbaka tiden och göra
allting, ALLTING annorlunda.
Och det allra värsta är att jag vet exakt hur jag
ska göra allting bra igen, men bara tanken
på det får mitt innersta att krulla sig och
bli till taggtråd som trasar sönder min insida.
Det gör så ont fast jag vet att det gör ondare i längden
att ignorera det, trampar längre ner i kvicksanden
för varje dag som går och jag vill skrika RÄDDA MIG,
ta mig med härifrån, gör vad som helst!
Är för feg för att ropa på hjälp.

Inuti mig finns allt och ingenting,
jag ångrar varje andetag jag någonsin tagit,
jag önskar att jag kunde sudda ut hela min
existens med ett jättesuddgummi,
radera och omformatera varje tanke
jag någonsin tänkt.

Jag vet inte ens vad kärlek är, eller
jag har vetat men jag har glömt
och gömt inuti mig det som borde varit uppenbart.
Den här personen jag har blivit, jag lever på hoppet,
griper efter små grässtrån, intalar mig själv
att detta är någonting jag vill göra.

Men jag vet ju vad jag vill egentligen.
Jag vill resa långt bort, till Thailand och
alla de där små öarna, de vita stränderna och palmerna,
jag vill volontärarbeta i Indien, få nya tankar och
perspektiv på saker och ting.
Jag vill flytta hemifrån på riktigt,
leta lägenhet på blocket,
inreda i min egen smak och gå och titta i
skyltfönster och drömma om nya kuddar till
second hand-soffan.

Jag vill plugga de där kurserna på universitetet,
jag vill gå ett program som känns hundra
procent rätt, jag vill jobba på helgerna,
spara till semestrar, äta söndagmiddag hemma med
familjen,

och jag kan inte riktigt föreställa mig
var din plats skulle vara
i den framtid
som är min.