.
Skulle vilja skriva massa smarta saker om hur allt känns inuti mig nu
men jag börjar bara gråta så jag skiter i det
fan fan fan jag vill inte vara mig
En sång för dig?
Hon sa att livet flaxat ut genom fönstret,
hon vill inte ligga på govlet och blöda,
hon vill flyga, säger hon.
Om du kisar ser du,
hon är inte hel
Hon har suddiga konturer, det är hack i kanterna.
Hon frågar varför allt är tomt,
du har inget svar
utom att världen är så mörk idag.
Hon har tunn hud och ett pickande hjärta,
mjukt hår och en blick som ser allt
utom det allra största.
Lilla fågelunge, tänker du.
Lilla fågelunge, flyg inte iväg,
Jag ska hålla dig varm.
Det finns många vägar hem men vi har ingen karta.
an ocean of silence between me and you
Jag mår illa när du spottar ur dig ord,
iskallt slätar över liksom bara konstaterar att det är så.
Påståenden utan argument, bara konstateranden
jag vet var falska från början tills du själv börjat tro på dina lögner.
Även om vi sitter tätt ihop tryckta mot varann skiljs vi åt av en vägg
en tjock ogenomtränglig vägg av tomrum, en öronbedövande tystnad.
Ropar på dig men ekot över berget mellan oss sväljer min röst, förvränger varje ord.
FÖR DU VET DET DÄR DU ALDRIG STOPPADE I DIN MUN
KAN HELLER ALDRIG KOMMA UT
och det gör så jävla ont.
Den här tysnaden slår lock för öronen på mig,
en stor mur mellan oss som båda ser men ingen pratar om,
lever du i förnekelse eller vill du bara glömma?
För vi kan aldrig komma riktigt nära igen
när du inte säger som det är.
Allt jag ville säga, det glömde jag ikväll.
Allt jag ville vara behöll jag alltid för mig själv,
det gör ju du också.
Små ledtrådar här och där men fattar du inte att jag vill ha klarspråk,
inga små vita semisanningar fyllda av hål,
inga svävande icke-förklaringar,
det här funkar ju inte.
Det som förvånar mig mest är hur blind du är,
hur du kan tro att det bara är du i hela världen som känner så,
hur du inte kan se hur du färgar av dig på andra,
att du tror att ingen fattar.
Jag går sönder av det här,
mitt hjärta i tusen bitar.
Ungefär.