Bara minnen för livet
Jag växte ur min hud idag
den har blivit för trång
133225 dagar äldre på två år är
enkel matematik för svårmodiga flickor
& rösterna som ropar ropar inte på mig
ni gastar och skriker jag trippar på tå
Alla plankor som knarrar alla blickar blir fel
varje ord blir ansträngt stelt jag känner inte er
Ni är blåa jag är svart
ni är dag och jag är natt
Jag är så mycket för liten och så lite för stor
bara siffror i mängden spelar ingen roll
Femminuterskärlek på toaletten betyder ingenting
inget av det når mig i min bur av plexiglas
allt är regnvåta gator glaskras under skorna
allt utom du
Du är lyssnaren som tårar mot min kind,
är min dröm din?
den har blivit för trång
133225 dagar äldre på två år är
enkel matematik för svårmodiga flickor
& rösterna som ropar ropar inte på mig
ni gastar och skriker jag trippar på tå
Alla plankor som knarrar alla blickar blir fel
varje ord blir ansträngt stelt jag känner inte er
Ni är blåa jag är svart
ni är dag och jag är natt
Jag är så mycket för liten och så lite för stor
bara siffror i mängden spelar ingen roll
Femminuterskärlek på toaletten betyder ingenting
inget av det når mig i min bur av plexiglas
allt är regnvåta gator glaskras under skorna
allt utom du
Du är lyssnaren som tårar mot min kind,
är min dröm din?
förlåt mig, men du är allt jag har
Du andas självmord
imma på rutan
Suckar sönder glaset
faller blir till lungsplitter
Går du i bitar varje gång din bröstkorg höjs
blir du hel när den sänks igen
eller förblir du gnistrande glimmande lungsplitter
i högar i öppna handflator
under mattkanter i garderoben mellan lakanen
Minuter, timmar, veckor ägnar jag åt
pusselpyssel försöker foga ihop tusentals
skärvor, spottar ord som superlim i dina krossade öron
torkar glastårar ur bitar med pupiller, ögonlock, fransar
Viskar frottéhanddukar och vaniljglasströstande klappar på axeln
smekningar över ryggen leker med ditt hår
sylvassa strån krasar under naglarna
blir till bitar mindre än pärlsocker
Sätter mig med limmet igen
pysslar fram ett leende från dina krackelerade läppar
klistrar limmar pysslar pusslar tills du blir hel
och självmordsandedräkten är ett minne blott
imma på rutan
Suckar sönder glaset
faller blir till lungsplitter
Går du i bitar varje gång din bröstkorg höjs
blir du hel när den sänks igen
eller förblir du gnistrande glimmande lungsplitter
i högar i öppna handflator
under mattkanter i garderoben mellan lakanen
Minuter, timmar, veckor ägnar jag åt
pusselpyssel försöker foga ihop tusentals
skärvor, spottar ord som superlim i dina krossade öron
torkar glastårar ur bitar med pupiller, ögonlock, fransar
Viskar frottéhanddukar och vaniljglasströstande klappar på axeln
smekningar över ryggen leker med ditt hår
sylvassa strån krasar under naglarna
blir till bitar mindre än pärlsocker
Sätter mig med limmet igen
pysslar fram ett leende från dina krackelerade läppar
klistrar limmar pysslar pusslar tills du blir hel
och självmordsandedräkten är ett minne blott